Konsten att återvända utan att veta till vad. Att försöka förstå sin existens är att betrakta det redan levda livet på nytt. Det upplevda har gett mej ett material att bearbeta, en utgångspunkt.
Detta material är inte ”ordnat” eller formulerad men utgör ändå – eller just därför – en utgångspunkt för att betrakta världen.
Det jag upplever med mina sinnen, vilket influerar muskelminnet, kan ingen ta ifrån mej. Det är den grund jag agerar utifrån. Tankar kan jag förkasta men aldrig minnet av en lukt – sinnenas aktivitet skapar rörelse i mitt inre och dessa rörelser söker ord eller andra konkreta uttryck. Rörelsen strävar efter någon form av förverkligande, just efter form – därav tänkande.
Rörelsen strävar efter nya förbindelser.
Vi kan kommunicera sinnliga upplevelser men aldrig dela dom. Kommunicera handlar om att finna förbindelser men inte om bekräftelse.
17. juni 2014