Alla har vi blivit lämnade någon gång i livet. Några har lämnat oss för alltid medan andra har kommit åter. Vi har själva lämnat någon eller något och kommit tillbaka lite förändrade. Något har vi gått miste om, annat har vi vunnit genom nya erfarenheter.
Det är utgångspunkten för projektet ”Ravn – Kanske stannar jag kvar och aldrig kommer jag åter . . . ” Projektet bygger på teman och frågor som är viktiga för oss och som vi vill samtala med publiken om – i ett teatralt rum. Frågor som är viktiga i våra liv, för de vi är i dag och de vi kan bli i framtiden. Vi vill skapa en berättelse som är som en skyttel i livets väv, rörelsen bort ifrån och tillbaka till.
Vi började vi samla material som på något sätt hade en förbindelse med projektet; ord, brev, skärvor, figurer, ljus, bilder, och annat som skulle bli vårt källmaterial. Vi sökte efter ett fysiskt, visuellt och gestisk språk för att skapa ett uttryck för vårt tema. Ett språk som inte skulle reducera eller förklara de existentiella frågorna vi behandlar. Ett språk som publiken kan känna igen.
Fotograf: Nayab Noor Ikram
Vi bjöd in människor som vi hade ett gemensamt språk med att delta i processen: En dansare/koreograf, en ljusdesigner/musiker och en dramaturg/skådespelare. Tillsammans började vi improvisera, ett arbete ledde fram till en rad fragment ur berättelser vilka kom att utgöra de första stegen mot en realisering av ”Ravn – Kanske stannar jag kvar och aldrig kommer jag åter. . .”
Berättelsen
En kvinna kommer in en barnvagn full av bokstäver, ord och meningar. Hon sjunger, vaggar och lugnar de. Hon vandrar vidare och möter människor vilkas olika historier hon berättar och när hon börjar berätta omformas hon till en av karaktärerna i berättelsen och sen till en annan och åter en till… En är gammal och skröplig, en annan full av lek, några är människor andra djur … några är tjocka andra är smala… några står stilla, andra löper, några krossar väggar och en kan flyga… Detta kräver ett grundligt fysiskt rörelsearbete som Grete utforskar tillsammans med Silvana Barbarini. En träning som skapar större öppenhet både fysiskt och mentalt, gör kroppen mer mottaglig och hjälper den att respondera med en större känslighet. De kommer att jobba med olika rörelse kvaliteter på vilka de olika karaktärerna kan byggas, detta för att undvika en ytlig eller bokstavlig gestaltning.
När kvinnan med vagnen dyker upp hittar hon en stor bok, full av bokstäver. Hon ser figurer i rörelse och ett genomskinligt paraply med ljus och skuggor som tar olika former och bildar berättelser. I mellanrummet mellan kvinnans erfarenheter och levda möten och bokens olika berättarplan får berättelserna liv. Samspelet mellan rummet, figurerna, bokstäverna, installationerna, kroppen och rösten bildas berättelsernas väv.
Fotograf: Nayab Noor Ikram
Hur berättar vi berättelsen
Ravn är en resa genom landskap fyllda med figurer skapade av bildkonstnären EvaMaria Mansnerus. Landskap och figurer, i ro eller i rörelse, är gjorda av skuggor och ljus. Genom sin tillfälliga karaktär bildar de ett föränderligt rum för mötet med Berättaren och berättelsen som får röst och gestalt av Grete Sneltvedt. Hennes är hemlös och föränderlig och påverkas av det som utspelar sig i rummet. På detta sätt ges barnen i publiken möjlighet att delta i skapandet och omskapandet av rummet och berättelsen i ett här och nu.
Vi skapar på stående fot utifrån ett växande källmaterial. Vi improviserar, provar, visar upp, analyserar och kommer med nya förslag. Som bildkonstnär respektive bildkonstnär har vi först arbetat var och en för sig och möts sedan i repetitionsrummet för att transponera materialet till ett gemensamt fungerande sceniskt språk. I och med att vi arbetar både med den levande kroppen och objekt, skuggor, ljus, figurer och installationer, blir det kommunikativa en viktig komponent och en utmaning. Improvisationen blir därför ett viktigt redskap som stimulerar och hjälper fram den kreativa processen.
Deltagare i projektet är förutom bildkonstnär EvaMaria Mansnerus och scenkonstnär Grete Sneltvedt deltar dansare/koreograf Silvana Barbarini, ljusdesigner/musiker Marco Guidi och dramaturg/skådespelare Hector Eguia i projektet.
Fotograf: Nayab Noor Ikram