Efter mer än 30 år inom teatern har jag inte undgått att påverkas i en rad riktningar. Ibland har jag varit på villovägar och andra gånger har kunskaper, erfarenheter eller möten fått mig att hitta min väg igen.
Några avgörande händelser i livet har fått mig att gå tillbaka till tidiga erfarenheter för att titta närmare på hur jag har uppfattat dem och kunna återknyta till det händelsen har gett upphov till. Det handlar inte så mycket om vad jag tänker men hur jag tänker.
Jag jobbar inte med en speciell metod men jag är påverkad av olika sätt att tänka kring teater och har förståelse för behovet av tekniskt kunnande, inte för sin egen skuld, men som en öppning till något annat.
En tränad röst och en tränad kropp som är mottaglig för intryck och kan respondera på impulser utifrån är en skådespelares mentala och kroppsliga verktyg.
Jag fortsätter att träna och att fortbilda mig för att förankra förståelsen i den egna kroppen och i den egna rösten. För utan denna förankring är det svårt att förmedla något till andra skådespelare eller studenter. Därför åkte jag till Tuscania för att jobba med Silvana Barbarini i mars och i juli åker jag till London för att fortsätta utveckla röst och text-förståelse med Nadine George. Därför arbetar jag också med att utveckla barnteaterföreställningen RAVN tillsammans med mina kollegor.